- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
101

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Boone eller Hastings kunde gissa sig till hans tankar; de
kunde endast vänta på ett förslag eller en handling af sin
jättelike kamrat.

Utan ett ord reste sig Kenton upp. De andra följde
hans exempel, ehuru deras upprätta ställning möjligen kunde
erbjuda en frestande skottafla för en smygande fiende.

»Daniel, tag min bössa!» sade den yngre spejaren
beslutsamt. »Om jag aldrig kommer tillbaka, så behåll den
som ett minne af de många tilliällen, då du och Sime
Kenton gått på spår tillsammans!»

»Det skall jag göra, Simon», svarade Boone och
mottog vapnet.

»Men», afbröt Hastings med en oro, som han förgäfves
bemödade sig att dölja, »kunde icke Boone och jag vara dig
till någon hjälp?»

»Nej, icke det ringaste; denna gång måste jag gå
ensam.»

»Men låt oss åtminstone veta, hvad du ämnar göra.»

»Då du och jag för en stund sedan samtalade, sade
jag, såsom du väl minns, att det icke finns någon
förhoppning att här i närheten kunna stjäla en kanot, som lillhör
indianerna. Kommer du ihåg det?»

»Naturligtvis.»

»Icke desto mindre ämnar jag nu hämta den kanot,
som jag såg färdas öfver Ohio, just som det höll på att
blifva mörkt. Jag tror icke, att det lyckas, eller om det
lyckas, att jag kan göra något bruk af den.»

Boone ville göra en invändning, ty som han insåg
företagets hopplöshet, grämde det honom outsägligt, att hans
hederlige vän skulle uppoffra sig. Men han höll sig tyst.
Han visste, att Kenton hade öfvervägt alla möjligheter och
att det var för sent att göra några invändningar.

»Stanna, där ni äro», sade den yngre spejaren, i det
han begaf sig bort så lugnt och beslutsamt, som om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free