- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
103

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skvalpet kväfde andra ljud och hindrade hvarje rörelse i
vattnet att blifva synlig. Vid en blick på himlen märkte
han, att månen var dold af moln, men Kentons vaksamma
öga såg äfven, att dessa snart skulle glida förbi den blanka
skifvan och låta den skina med ännu större styrka än
förut. Det var således icke ett ögonblick att förlora.

Han låg ännu raklång på marken och vågade icke
höja hufvudet mera än några tum. Med samma
obe-skrifliga rörelse gled han ned i vattnet och sjönk under
ytan så lugnt och tungt, som om han varit en bildstod
af järn.

Invid stranden var vattnet grundt, men det lämnade
honom dock tillräckligt rum att hastigt dyka ut på djupare
vatten, där han kunde röra sig mera obehindradt. Han
simmade med underbar kraft och skicklighet helt och hållet
under vattenytan; snart vände han sig om, så att han låg på
ryggen, och höjde hufvudet öfver vattnet nält och jämt så
mycket, att han kunde taga ett djupt andetag, hvarefter
han dök ned igen.

Som vattnet krusades och upprördes af den starka
blåsten, skulle icke ens den mest skarpsynte indian, som
låg på lur i småskogen vid stranden, hafva kunnat
upptäcka något misstänkt föremål. Efter ytterligare några
långa simtag måste Kenton åter hämta andan; han höjde
därför hufvudet öfver vattenytan och öppnade ögonen.

Såsom han förutsett, trädde månen just då fram ur
molnen, och det klara ljuset, som nu utgöt sig öfver skogen
och floden, ökade betydligt hans synvidd. Öfvertygad som
han var, att hans affärd icke märkts af shavanernas lurande
spejare, undersökte han omgifningarna med större lugn, än
han eljest skulle hafva känt.

Han kunde skönja de mörka konturerna af den strand,
som han nyss lämnat, eller rättare sagdt, träden och deras
grenar aftecknades tydligt mot himmelens bakgrund. Floden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free