Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den honom. Han kunde linda de starka linnelakanen
omkring sin kropp, tills de bildade ett så tjockt omhölje, att
de utgjorde ett mycket verksammare skydd än virket i lådan.
Han kunde dessutom svepa dem om hufvudet, så att de
räckte långt öfver och skyddade detta, och låta dem räcka
så långt ned, att till och med hans fötter voro väl betäckta
men ändå kunde röra sig. Dessutom kunde han utan
besvär bära sin bössa och lämna en öppning för ögonen, genom
hvilken han kunde göra sina iakttagelser. Hvad var det,
som skulle kunna förhindra framgången af denna plan?
»Ingenting», mumlade han, sålunda besvarande sin egen
fråga. »Mig vilja sätta så många lakan rundt om mig, att
de kunna skjuta på mig hela natten utan att göra någon
skada. Mig äfven hafva hört, att injaner vara mycke’ rädda,
å de kunna taga mig för ett spöke eller en ande.»
Huru orimligt Jetro Juggens’ förslag än kan förefalla,
var det dock icke alldeles utan sundt förnuft. I alla hän-
delser brydde hart icke länge sin hjärna, innan han började
sätta det i verket.
Som lakanen på grund af tygets seghet voro att
föredraga framför de mjuka och elastiska filtarna, beslöt han
att uteslutande använda de förra. De voro naturligtvis
förfärdigade af idoga händer och voro af en fast väfnad. Jetro
var genom sin vana att packa varor så förtrogen med platsen,
där de voro stufvade, att han icke hade någon svårighet
att finna dem, fastän det var alldeles mörkt.
Det ena lakanet efter det andra drogs fram, till dess
sex stycken lågo i en hög på golfvet. Han öppnade dörren
på vid gafvel, för att i det svaga månskenet kunna se att
ikläda sig den nya kostymen. Sedan han försäkrat sig om
att bössan denna gång icke var glömd, virade han lakanen
om sig många hvarf, tills han slutligen liknade en’ ofantlig
kudde, som stod på ända. Han förvissade sig om att vecken
sköto högt upp öfver hufvudet och kunde utestänga alla kulor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
