Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kom utanför dörren, såg noga efter, att regelsträngen
var indragen och stängde den omsorgsfullt efter sig. Han
kunde icke undgå att erfara en hemsk känsla, då han
betänkte, att han nu bränt sina skepp. Om några fiender 1
detta ögonblick sköte på honom, kunde han icke söka skydd
i byggnaden, fastän den stod tillräckligt nära för att kunna
nås med den utsträckta handen.
Så vidt han kunde se, hotade ingen fara, och han gick
beslutsamt i den nyss nämnda riktningen, men han märkte
snart, att det besvär han gjort sig för att skydda sina fötter
och fotknölar, var ett allvarsamt hinder för hans rörelser.
Han kunde endast taga mycket korta steg och blef
naturligtvis otålig öfver den långsamhet, hvarmed han kom framåt.
Det var verkligen en högst Instig figur han företedde.
Hans väldiga gestalt hade blifvit ännu väldigare genom de
talrika hvarf af fläckfritt linne, hvarmed den var omlindad.
Vecken, som voro uppdragna öfver hans hufvud, ökade
naturligtvis hans längd, så att han såg ut som ett jättelikt
spöke, där han gravitetiskt klef fram öfver afröjningen ned
mot floden.
Den sällsamma tur, som alltid hade följt den mörkhyade
ynglingen, öfvergaf honom icke heller på denna färd, den
märkvärdigaste han gjort i hela sitt lif. Vi hafva redan
visat, huru lian inträdde i hyddan oantastad; hade han gjort
försöket ett ögonblick tidigare eller senare, skulle han säkert
icke hafva undgått en kula från en af de två indianer, som
ströko omkring huset.
Af hvad man efteråt fick veta, visade det sig, att Kentons
och Boones mening var alldeles riktig, ehuru icke allt, som
inträffade, kunde förklaras på det sättet. Då Kenton mot
aftonen begaf sig till afröjningen, hade två shavaner ströfvat
omkring i grannskapet. Det är möjligt, att Pantern, då han
anordnade bakhållet vid Skallerormsklyftan, hyste en
misstanke, att flyktingarna kunde återvända i sina egna spår och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
