Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Åter ombord.
11 jeke ett ögonblick var att förlora. Det gällde nu endast
att stiga ombord på pråmen och skjuta ut från land.
Sällskapet var så talrikt, att farkosten skulle blifva starkt
lastad, men dess bärighet var så stor, att den kunde tåla
ännu större last.
Största delen af sällskapet hade redan hunnit om bord,
och ännu hade shavanerna icke gifvit något tecken ifrån sig.
Att de hade blifvit förvirrade, var lätt att förstå, men det
kunde icke räcka länge. Närvaron af pråmen, som med sitt
utbredda segel ännu låg emot stranden, måtte ha förklarat
saken för de röda männen, hvilka lika snart borde hämta
sig från sin förskräckelse som de hvita.
Det betydde föga, att vinden hade mojnat af. Det gällde
endast att föra bort pråmen från land ut i strömmen. När
detta vore gjordt, hade man tagit ett långt steg mot
räddningen. Då kunde man gå förbi och undvika bakhållet.
»Ni måste skynda er allt hvad ni förmå», sade
missionären, som började blifva nervös, då det kritiska ögonblicket
nu var inne. Han hjälpte kvinnorna ombord och gjorde
allt hvad han kunde för att förekomma den förvirring, som
blef en följd af trängseln. Han väntade hvarje ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
