Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men dessa voro uppsatta till stöd för de segel, som fört
pråmen till denna plats. Årorna kunde visserligen också
användas, men det gick mycket långsammare och var förenadt
med största fara för dem, som handterade dem.
Icke desto mindre fattade Jim Deane föråran, i samma
ögonblick som en annan spejare grep akteråran, och båda
arbetade af alla krafter.
Mörka gestalter visade sig i allt större antal på
stranden och alldeles bredvid pråmen. Mörkret upplystes af
blixtarna från gevären, och luften genomskars af de
kampandes tjut, ty i stridens yra och förbittring kunde de hvita
männen göra lika mycket väsen af sig som deras
fiender.
Boone, Kenton, missionären och de flesta andra af
männen hade hoppat omhord på pråmen och hukat sig ned,
och alla trängdes i en oupplöslig förvirring. De två
karlarna arbetade vid årorna, och pråmen gled ut från
stranden, men så långsamt, att man kunde bli förtviflad. För
några af de uppskrämda passagerarne föreföll det, som om
den icke rörde sig alls.
»Litet kraftigare, Jim», ropade missionären; »skall jag
hjälpa dig?»
»Nej», svarade Deane. »Det går nog. Jag behöfver
icke er hjälp — jo, kanske ändå.»
Som han talade, släppte han åran och sjönk tungt ned
på däcket.
»Är du sårad?» frågade missionären och lade hans
huf-vud i sitt knä.
»Jag fick min sista sjukdom den här gången, pastor —
det är allt slut — farväl!»
Missionären ville säga mera, han hade velat bedja med
kamraten trots de dödsfaror, som hotade på alla sidor, men
det blef icke tid därtill, ty Jim var död.
»Gud gifve hans själ frid!» mumlade den gode mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
