- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
157

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom snart till en plats, hvarifrån han utan fara att själf
blifva upptäckt hade en obehindrad öfverblick öfver lägret.
Skådespelet var i många afseenden detsamma, som han
otaliga gånger förut bevittnat.

Midt på den öppna platsen brann en eld, uppgjord af
kvistar och grenar; den hade tydligen brunnit i flere timmar,
ty en mängd glödande aska var hopad under den. Ett
svagt ljus utstrålade några alnar från den i alla
riktningar. På en kullfallen trädstam på andra sidan af elden
sutto tre krigare, målade och utstyrda på det vederstyggliga
sätt, som detta folk brukar, då det är ute på krigsstråt. De
voro beväpnade med bössor, tomahawker och knifvar och
samtalade ifrigt; en af dem hade nyss fått ett förband om
sin arm, hvilket bevisade, att han icke lyckats komma
helskinnad ur striden.

Två andra shavaner stodo till höger om elden, och
äfven dessa samtalade mycket lifligt. Längre borta, där
ljusskenet var svagare, befunno sig åtskilliga andra krigare,
af hvilka de flesta sutto på marken. Kentons granskning
gaf ett tillfredsställande resultat, ty han fann, att mera än
en af dem blifvit svårt sårad; och deras kamrater skötte
om dem efter bästa förstånd.

Däremot kunde han icke se skymten af dem, som
stupat, ehuru den amerikanske indianen icke är den, som
öfvergifver en fallen kamrat, och de krigare, som anträdt
sin färd till de sälla jaktmarkerna, alltid voro säkra på
tillbörlig uppmärksamhet. För så vidt spejaren kunde bedöma,
funnos i lägret ungefär tolf eller femton shavaner. Men då
Boone förklarat, att skaran utgjorde ungefär dubbla antalet,
voro åtskilliga af dem, oberäknadt de fallne, ännu frånvarande.

Spejaren var särskildt intresserad för två af de
frånvarande. Den ena var lilla Mabel Ashbridge och den andre
Pantern, shavanernas anförare. Trots den noggrannaste
undersökning kunde han icke upptäcka någon af dem, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free