Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
I lejonets håla.
Itpl; an tern var i det svåraste lynne, som kunde tänkas.
JR© Missionären Finley hade väl märkt detta, innan han
nalkades och tilltalade honom. Då höfdingen kallade honom
för en hund och förklarade, att han skulle dö, blef han
därför hvarken öfverraskad eller modfälld, ehuru det vore orätt
att säga, att han icke blef orolig för sin egen säkerhet; men
han hade beräknat alla svårigheter, innan han vågade sig
in på äfventyret.
»Wa-on-mon har icke alltid betraktat missionären som
en hund», sade han med lugn värdighet; »han kallade honom
en gång broder.»
»Det var därför att han talade med en enkel tunga och
var den röde mannens vän», sade Pantern hastigt, utan att
vildheten i hans uttryck eller sätt förminskades.
»Missionären talar alltid med en enkel tunga, och han
skall vara den röde mannens vän, så länge han lefver.»
Om möjligt, blefvo Panterns röst och åtbörder ännu
vildare än förut. Han bredde ut armarna, och med ett steg
framåt ställde han sig så nära den hvite mannen, att de två
kunde hafva omfamnat hvarandra utan att särdeles mycket
förändra ställning. Därpå lutade han sitt vederstyggliga hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
