Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är icke lång tid kvar att göra det; hon dör i
soluppgången. »
»Det är ännu åtskilliga timmar dit; under tiden önskar
missionären tala vid Wa-on-mon om barnet.»
»Hvad har han att säga?»
»Han har en bön att framställa.»
»Hvad är det för en bön?» frågade höfdingen, som väl
förstod, hvad det gällde.
»Wa-on-mon har två barn, en ung krigare och en liten
älsklig flicka. Missionären har lekt och talat med dem och
hållit dem på sina knän; tror icke Wa-on-mon, att missionären
skulle vilja våga sitt lif för att rädda dem från fara?»
Finley tystnade, men han fick intet svar. Vägen var
beträdd, och det var för sent att vända om. Han måste
skynda framåt för att finna en slutlig lösning, hurudan denna
än måtte blifva, men alla tecken tydde på det värsta.
Frågan var allt, annat än behaglig för höfdingen. Han
var tyst en minut men svarade sedan genom att själf göra
en betydelsefull fråga:
»Är barnet därborta på trädet missionärens?»
»Nej, men hon är dotter till en af hans vänner; hon
är icke någon krigare, som skjuter af en bössa på Wa-on-mons
shavaner; hon har icke gjort någon af dem något ondt.»
»Men hennes föräldrar hafva gjort det; att döda henne
skall tillfoga dem ett svårare sår än en kula, afskjuten från
höfdingens bössa; därför skall Wa-on-mon döda henne.»
»Wa-on-mon skall lyssna till den Gode anden, som
hviskar i hans öra; han skall visa samma godhet mot fången,
som missionären vill visa emot den store höfdingens barn,
som fångens fader skulle visa mot Wa-on-mons barn, om
den Store anden gåfve dem i hans händer.»
»Missionären talar med en dubbel tunga, han ljuger;
han ljuger, och han får icke mera tala sådana ord!» skrek
Pantern^ med röst, åtbörder och blickar, som visade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>