- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
186

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pråmen, saknades minst ett halft dussin af höfdingens
krigare. De bevakade de hvites rörelser, sedan desse öfvergått
floden, och skulle snart aflägga rapport inför Pantern.
Kri-garnes frånvaro var, såsom vi sade, betydelsefull, men den
förorsakade icke missionären någon oro. Daniel Boone och
hans spejare voro hos flyktingarna, medan Simon befann
sig på något ställe emellan de fientliga skarorna. Sedan
sällskapet på ett så lyckligt sätt räddat sig från bakhållet, hade
de icke mycket att frakta.

Mabel Ashbridge satt på trädstammen, undrande,
förlägen och sorgsen, samt kastade då och då en blick omkring
lägret och följde de röda männens rörelser, där de gingo
fram och tillbaka. Några af dem betraktade henne då och
då med en hotande blixt i de svarta ögonen, som skrämde
henne, men mest ägnade hon sin uppmärksamhet åt
höf-dingen och den hvite mannen, som samtalade bredvid
henne.

Huru sällsamt ljödo icke deras ord! Hon kunde höra
allt, hvad de sade, men det var på ett främmande språk,
och det föreföll henne, som om de mumlade något slags
rot-välska liksom lekande barn, utom att höfdingen nästan hela
tiden betedde sig, som om han varit förbittrad på den hvite
mannen, hvilken såg så god och vänlig ut, att han säkert
måste hafva någon liten flicka hemma.

Men hur sällsamt och nytt allt detta syntes, blef det
snart enformigt. Som flickan icke förstod, hvad meningen
var med alltsammans, blef hon sömnig, lutade sig åt sidan,
lade hiifvudet på stubben bredvid sig och inslumrade.

Så stodo sakerna, då missionären sade:

»Jag fruktar, att den Store andens hvita och röda
barn alltid skola strida mot hvarandra. Missionären har
försökt förmå dem att lefva i fred, men han kan icke
uträtta något. Shavanerna hafva tagit till fånga en
flicka, som ännu endast är ett barn. För några timmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free