Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
På lif och död.
Ipiå Simon Kenton lämnade missionären, hvilken bragt
det afgörande mötet till stånd, visste han, att minst
en timme skulle förflyta, innan hans dödsfiende Pantern
skulle komma till platsen. Spejaren var i behof af sömn,
och han gjorde något, som visserligen var det förståndigaste
han kunde taga sig till under dåvarande omständigheter, men
som icke desto mindre måste väcka förvåning; han satte sig
på marken med ryggen mot ett träd, tillslöt sina ögon och
öppnade dem icke, förrän timmen gått till ända. Han ägde
den förmågan, hvilken för öfrigt hvem som helst kan
för-värfva sig, att vakna vid hvilken tid som helst, som han
på förhand föresatt sig.
Dagen inbröt, dess ljus utgöt sig öfver den omgifvande
skogen och betäckte sommarhimlen med en allt djupare
glöd. Kenton reste sig beslutsamt, drack ur den närbelägna
floden, badade händer och ansikte och skyndade till den
plats, där han skulle möta den usling, som var lika ifrig
att få korsa vapen med honom. Spejaren lutade bössan
mot trädet och intog en sådan ställning, att ingen kunde
nalkas eller gå förbi, utan att han märkte det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
