Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra upp min räkning med Pantern — tst, där
kommer han!»
Ett prassel, ungefär så starkt som en vaktel kunde
hafva åstadkommit genom att gå öfver löfven, förmådde
spejaren att vända på hufvudet så hastigt som en blixt.
Småskogen delade sig, och Wa-on-mon, shavanernas höfding,
framträdde på knappt tio fots afstånd och fäste sina
blixtrande ögon på spejarens ansikte.
Det stripiga, svarta håret hängde kring hans skuldror;
endast ett par testar dinglade ned på bröstet. Tre brokiga
örnfjädrar sköto bakåt från hjässan, där håret var färgadt i
flere olika skiftningar. Det hårda, olycksbådande ansiktet
var nedsmetadt på samma fantastiska sätt, som då Pantern
var en fånge på pråmen; det hvita korset visade sig
fortfarande på pannan liksom de röda och svarta strecken på
kinder och haka. Det kopparfärgade bröstet var bart till
midjan, och där hvilade höfdingens enda vapen — hans
fruktansvärda jaktknif, som utfört månget mörkt dåd, då den
förts af den röde uslingens blodbefläckade hand.
Nedanför knäbyxorna voro hans muskulösa ben klädda
i damasker, och de små fotterna voro betäckta med
mocka-siner, som voro urblekta och nötta genom långvarigt
begagnande. Pantern stannade med vänstra foten något framför
den andra, med högra handen om fästet på sin knif, med
skuldror och hufvud framåtlutade och till hela sin
kroppsställning liknande en atlet, som samlar alla sina krafter för
att taga ett språng öfver en afgrund, som gapar framför
honom.
Kentons ställning var en helt annan, och dock visade
den i vissa afseenden en viss likhet. I enlighet med sitt
folks vana bar han sin knif i en slida, som var fäst vid
ett band, som gick öfver den vänstra axeln. Han grep om
handtaget, färdig att draga ut den vid första anledning. Han äm
nade icke låta sin motståndare taga honom med öfverraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
