- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
205

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att blekansiktena icke skulle kunna komma fram till fästet.
Han har funnit dem, och de skola aldrig komma dit.»

»Shavanerna hafva försökt att hejda dem, men de hafva
icke kunnat; de försökte det i natt, men mera än en af
de hundarna fick bita i gräset. Den bössa, som står lutad mot
det där trädet, gjorde sin del af arbetet, och den skall äfven
hädanefter göra det. Shavanerna flydde såsom barn, och
jag sprang i land och jagade dem, men de sprungo så fort,
att jag icke kunde hinna fatt dem.»

Detta var väl mycket tilltaget i växten, men såsom vi
redan antydt, det var så tidens sed. Höfdingen lade band
på sitt lynne bättre, än man kunnat hoppas, af det skälet,
att han förstod sin fiendes bevekelsegrund; det var
förberedelser till den afgörande striden.

»Hvarför kommo icke alla de hvita hundarna i land
och jagade shavanerna?» frågade han utan att i röst eller
åtbörder visa någon häftighet.

»En af dem gjorde det — ett litet barn — och du,
shavanske hund, tog barnet till fånga och återvände till
dina krigare stolt och skrytsam, emedan det var den första
fånge du någonsin tagit. O, tappre shavan, o, mäktige
höfding!»

Medan Kenton yttrade dessa hånande ord, lät han icke
den minsta förändring i höfdingens ansiktsuttryck undgå sin
uppmärksamhet. Han såg, att han höll på att drifva sin
fiende till raseri, och det var just det han ville. Det blef
en nästan omärklig spänning i de fingrars muskler, som
omslöto kniffästet, en svag darrning syntes i hans ben, och en
enda krampaktig ryckning kunde märkas i den framskjutna
vänstra foten. Pantern andades kort, och innan ännu Kenton
hunnit uttala de nämnda orden, hväste han:

»Dö, du hund till blekansikte!»

I samma ögonblick rusade han framåt liksom det djur,
hvars namn han bar, kastar sig öfver sin slagna fiende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free