Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen var allt för klok att göra Pantern några frågor.
Det var farligt att vidröra det ömtåliga ämnet.
Slutligen frågade Finley, i det han kväfde alla tecken
till rörelse:
»Hvad önskar min broder, den mäktige Wa-on-mon?»
»Hon öppnar sina ögon, hon har vaknat.»
Han pekade på den lilla fången, som just då såg sig
omkring och med ett förvirradt utseende satte sig upp och
gned sig i ögonen.
»Hvar är pappa? Hvar är mamma?» frågade hon och
lät sina blickar vandra från den ene till den andre utan
att kunna fatta sitt läge eller igenkänna sin omgifning.
»Tag fången!» sade Pantern. »Ingen skada skall ske
henne eller min broder, innan de sammanträffat med sina
vänner.»
Det var en tydlig vink, att vapenhvilan skulle vara
slut, i samma ögonblick som missionären och barnet
åter-komme till sitt folk.
Åter ådagalade Finley sin takt genom att icke göra
Wa-on-mon några frågor. Ej heller brydde han sig om att
tacka honom för hans oväntade mildhet. Han icke ens
tilltalade eller vände sin blick åt honom.
»Kom, mitt barn!» sade han mildt och räckte sin hand
åt Mabel. »Jag tänker föra dig till pappa och mamma.»
»O, så glad jag är!» utropade det lyckliga barnet och
lade sin hand i missionärens.
Krigarne, som stodo omkring och sågo allt detta, måste
äfven de hafva erfarit underliga känslor, ty tilldragelsen var
utan motstycke bland dem.
Hade höfdingen varit någon annan än Pantern, skulle
något sådant som ett myteri hafva varit tänkbart; men ingen
vågade motsäga den fruktade anföraren, hvilken liksom
vampanogernas höfding Filip skulle hafva piskat till döds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
