- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
4

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det tjenar till alls ingenting, hennes nåd! Gossen
hade bud från konditorn, som lät helsa, att han icke
kan lemna mera på kredit. Det här var sista gången...
och jag har ej vågat nämna, att slagtaren i går sade
alldeles samma ord, när han så godt som kastade åt
mig lamsteken... Det är bara bagarens mamsell, som
ännu är hygglig. Hon ber endast vackert, att hennes
nåd ändtligen ville betala förra qvartalet.»

»Dumma menniskor! Liksom jag inte tänkte betala
allting, om bara pensionsqvartalet räckte längre än det
gör... Nå, det blir nog väl med det! Har du varit
nere ännu, Emmy, hos källarmästarfrun — det är en
rätt hygglig qvinna — och begärt de två buteljerna
vin, som jag nämde till dig? När vårt främmande är
borta, så kan du gerna be henne komma upp och taga
en kopp te hos oss.»

»Jag kunde ej få mera än en butelj simpelt rödvin,
mamma. Hon tordes ej för sin man lemna ut någon
madeira.»

»Alla menniskor äro som förhexade. Men det får
i alla fall hjelpa sig. Det är så mycket att min herr
måg ser, att jag begriper huru det anstår folk af en
viss klass att lefva. Vinet blir en pik åt honom, som
på hela de fem veckorna, vi lågo der nere förra
sommaren, icke en enda gång, utom vid bjudningen, nändes
ta upp ur källaren en fattig butelj. Sådan girighet är
lumpen, helst jag visade mig uttröttad på det eviga
ölet.»

»Nu är mandeln slut, mamma,» förkunnade dottern.
»Jag hade så litet, att blommorna blefvo något magra;
men jag tror ändå, att arbetet skall vara artistiskt.»

»Det är rätt bra, du. Har du rensat upp kräftorna
till bränvinsbordet?»

»Jag gjorde det i går qväll. Men Lovisa fick intet
bränvin utan pengar.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free