Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fru för nära två år sedan, kom till staden på ett af
sina sällsynta besök.
Nämnde herre, den väldige landtbrukaren och väldige
jägaren, Klas Arvid von L., var hvarken ful eller vacker,
ung eller gammal, bildad eller obildad, ond eller god.
Han var en man, som det berodde på hvars och ens
tycke, att anse som det enä eller andra, ty han kunde
prestera alla dessa hvarandra motsatta egenskaper. Allt
hos honom berodde på lynnet för dagen eller stunden.
Hade sädespriserna höjt sig, hade många spekulanter
infunnit sig, för uppgörande af olika affärer, och hade
torghandeln gått öfver förväntan, då var han i stånd
att hvarje ögonblick uppgifva ett af sina små bullrande,
rätt trefliga skratt, och såg dervid ogement hygglig och
god ut. Men behöfde arbetslönerna höjas, hade hans
ordres i minsta hänseende missförståtts, hade något ofog
skett i parken eller en fattig krypskytt låtit en hare i en
knapp vändning fresta sig till olydnad mot sjunde budet,
då kom han in som en molnstod, med utstående läppar,
rynkade ögonbryn och en påfallande benägenhet att
snäsa alla menniskor.
Sådan — skisserad i flygten — är den man, som
just nu inträder hos sin svärmor och midt på tröskeln
mellan salen och förmaket mottager generalskans
hjert-liga omfamning.
»Så snällt att du kom, min vän,» sade hon.
»Ja, det stod, min själ, hårdt nog om. Jag är rent
af uttrasad för att vara här i tid. Nå, det var
märkvärdigt, hvad lilla Emmy växer till mellan hvarje gång
jag ser henne. Jag råkade henne i förstugan och blef
riktigt häpen.»
»Hon är också ganska mycket observerad,»
försäkrade hennes nåd med en stolt resning af hufvudet;
»men naturligtvis blir jag strängt noga i ett visst val...
Sätt dig nu, käre Klas Arvid; som du ser, är bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
