- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
13

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min goda svärmor,» sade den väldige mannen
med ett af sina korta, trefliga skratt — nu nödgades
han dock i det närmaste skratta inom sig —
»observera spelet noga och kasta ej bort något kort ovarsamt.
Jag tror fullt och fast att svärmor sitler med högsta
trumfen på hand. >

»Hvad i all verlden kan du mena?»

»Att min vän, spanmålshandlaren, en ganska präktig
karl, väger sina goda trehundratusen riksdaler, att han
är ogift, en upplysning, som svärmor har min fyndighet
att tacka for och som äfven upplyste om den köld,
hvarmed brorsonen yttrade sig, och slutligen, att den
här utmärkt hygglige, noble och manlige pojken enligt
all sannolikhet... äfven om någon tillfällig brytning är
å bane... blir en rik arfvinge.

»Jag tycker ej om ett sådant skämt, > svarade hennes
nåd stucken, »just när jag är som mest bekymrad för
min lilla flickas framtid. Det enda, som nu gläder mig,
är att se, huru mycket du, min vän, ännu, trots ditt
verldsliga lynne, har min salig Maria kär. Jag märker
det på din förlofningsring, som du gnider så väl, att
den ännu ser lika ny ut, som för fyra år sedan.»

»Ja,» svarade han, denna gång i en helt allvarlig
ton, »jag har i två år bevarat ett troget minne af min
hustru ; men den bästa karl (och jag smickrar mig visst
icke med att vara den bäste) får slutligen sina ögon
öppna på annat håll. Och dessutom är ett stort hus,
som saknar en verklig matmoder, någonting, hvars
ofullständighet dagligen låter erfara sig.»

»Min käre son,> stammade hennes nåd, med
näsduken uppe vid ögonkanten. Utan tvifvel, så antog hon,
var han förälskad i sin unga svägerska och ville nu
sondera terrängen. Hvilken lycka i detta fall, att man
bjudit upp den stackars musikanten, eljest hade Emmys
sång ej kunnat fullborda eröfringen... kanske att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free