- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
18

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det vet man icke.»

»Nå, Klas Arvid var väl mycket hygglig mot mamma,
då han drog fram sin stora nyhet?»

»Ofantligt hygglig, mer än han under hela sitt lif
varit, det får jag medge, och du skall också få se bevis
derpå... Men du tycks vara föga fiyfiken. Hvilken
gissar du är fastmön?»

»Säkerligen Eleonora C.»

»Huru kunde du ana det?»

»Utaf en temligen löjlig anledning. Jag menar visst
icke derför, att han bjöd henne att i somras stanna
qvar några dagar längre än föräldrarna (det skedde
troligen för min skull, fast mamma blef missnöjd), utan
jag menar, att då jag en dag i min herr svågers
närvaro råkade skratta åt, att Eleonora ständigt hade så
häftiga rörelser, att hon höll på att draga ned allt från
både sy- och divansbordet och gick med så hurtiga stegr
att lampor och porslinsurnor darrade, han tog ordentligt
humör och menade, att det var långt trefligare att höra
en rask fruntimmersgång än ett romantiskt, sväfvande
öfver golfvet... Damer, som ej drogo föttema efter
sig, blefvo alltid de bästa husmödrar.»

»Den der slutsatsen, min flicka, var ganska klok.
Och rena sanningen är, att den blifvande herskarinnan
på Almvik går, snart sagdt, som en ladugårdspiga och
icke har minsta begrepp om ett mjukt och lätt väsende.
Hon har ju också en röst, som kan göra ’vällingklockan’T
hvilken sammankallar folket till frukosten, fullkomligt
onödig. Men nu är det som det är, och vi skola i
stället för dessa bristfalligheter fasta oss vid de goda
egenskaper, hon utvecklar. Hon har uppmanat Klas
Arvid att hädanefter blifva dubbelt uppmärksam emot
oss, och du, barn, får på deras bröllopsdag din systers
alla nipper: diamantbroschen, armbandet och
alltihop ... de äkta schalarna på köpet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free