Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men ytterst sparsamt möblerade rummet är allt annat
än en freflig tillflyktsort för ensliga timmar, öfver de
smutsgråa väggarna, det uppslitna golfvet och de två
gipsbilderna, hvilka så ängsligt tyckas vänta på
förlossning från vakten öfver de med noter lastade hörnhyllorna,
ja, till och med öfver det fullastade skrifbordet, pianot
och fiolen, sofvande i fodralet, öfver allt detta ligger en
så sorglig töckenluft, att intrycket är mera nedslående,
än det af en tydligare påfallande fattigdom.
Ifrån den ännu tarfligare inre, högst fyra alnar
långa, kammaren inträder Vincent Rossby.
Som han i går gjorde sig kalas på den sista
mat-poletten inne i källarlokalen och han aldrig äter på
kredit, så synes den stolte, unge mannen nu böja sig
ned framför kakelugnen och lägga på glöden, liksom
ofta förut, några skifvor torrt, rökt kött, hvilket tjenstgör
hvar gång kassan visar sig i samma bedröfliga skick
som nu. Sedan han än en gång öfvertygat sig att dörren
blifvit riktigt reglad, sätter han sig i den gamla fåtöljen
(hans professorsstol) att afvakta fortsättningen af
stek-ningsprocessen, som han då och då med en
gaffelvändning påskyndar, under det han likväl oftast fördröjer
denna nyttiga operation, emedan han försjunker i
drömmar, och då sjunker den smärta, eleganta figuren äfven
vårdslöst tillsamman.
Hvarom drömde han?
Var hans själ i de ofödda tonernas verld eller
hörde han dem just då de, befriade från allt längsel,
strömmade ut i en sådan myckenhet, att han, försatt i
hänryckning, ej förmådde binda en enda innan de alla
gäckande flytt ifrån honom?... Nej, det var ej någon
sådan hörselvision, som nu tog Vincents ande i anspråk!
Han tänkte på Gud, som i universum utkastat detta
klot, på hvilket så många löftesrika, så många svikna,
så många planlösa förhoppningar under generationer —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
