Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under evigheter rullat omkring. Och han tänkte på huru
omedelbart Guds hand sträckts äfven till honom, atomen.
Ack, huru långt hade han ej varit ifrån att förtjena
detta, ty hade han alltid betraktat Gud — Fadern —
såsom någon enskild, personifierad uppenbarelse i det
omätliga... ? Hade han ej snarare förblandat Gud och
universum, hade ej slutligen något annat för honom antagit
gudaform? Han böjde sitt hufvud djupare... Hade ej
musiken, denna oupphinneliga, stora kraft, hvarunder
själen på jorden högst kunde lyfta sig mot himmelen,
varit för honom allt?... Så finge det dock aldrig
mera bli... nej, aldrig!
Just nu (ett nu, som tyvärr varit i långa, långa
månader), då den fattigdom, hvaruti ett lumpet högmod,
en brottslig obenägenhet att rätt bedöma en annan själ,
hunnit till det stadium, att Vincent redan mer än en
gång varit nära att i bref till farbrodern bedja honom
åter taga hand om Bernhard, just då (han förmår knapt
fatta denna Guds oändliga nåd) kommer hans farbror
sjelfmant, uppfyld af hjertligt och ömt ädelmod och
kallar honom till försoning, till inträde i de gamla
förhållandena !
Men var det väl nog härmed?
Nej, något, skyhögt öfver hans förväntningar, hade
i en annan väg mött honom. Hvad skulle han ej velat
uppoffra för att erhålla det, som nu kommit af sig sjelf:
en bjudning till våningen en trappa upp!... Der lefde
ju den förtrollande och högsinnade unga flicka, som
han så många gånger både afsigtligt och oafsigtligt mött
i forstugan. Hon hade varit idealet, som förenat sig
både med det närvarande och det kommande, och voro
någonsin hans skymningsfantasier vid instrumentet
»sånger utan ord», så var det säkert de, han utförde, då
han tänkte på, huru hon först med deltagande blickat
på honom, huru hon sedan, troligen alldeles omedvetet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
