- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
30

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smålett och slutligen, under hans djupa helsning,
jungfruligt rodnat, samt huru hon allra sist både blickat
mildt på honom, smålett och rodnat... Det var ju
allt för mycken lycka! Och ehuru han ännu knapt
hunnit förlåta sin tvätterska, att hon beröfvat honom
ett par timmar af denna lycka, så hade den ju varit
så rik, den han fick åtnjuta och den han ånyo i
morgon skulle njuta, ty ingenting i verlden kunde förmå
honom att uppoffra lektionen en trappa upp.
Hädanefter blefve han dessutom nog i tillfälle att förse sig med
dussintals manschetter och löskragar.

En skarp ringning på klockan kom honom att spritta
till och häftigt se ned på de arma köttbitame, som efter
sista vändningen blifvit så totalt öfverlemnade åt sig
sjelfva, att de ej mäktat motstå begäret att låta både
bränna, torka och slutligen hoprulla sig i minsta möjliga
proportioner från hvad de varit.

Han skrattade, han var ju en ny menniska, hvad
betydde det, om han ej fick äta någon middag i dag?
I morgon fick han ju äta så mycket han behagade.
I flygande samlade han de sista lemningarne på den
bredvid stående tållriken och förpassade såväl den, som
den misstänkta gaffeln, in i andra kammaren, der han
också gaf sig tid att vid en blick i spegeln draga rätt
den röda sammetsrökmössan öfver de mjuka, svarta
lockarne och med handen stryka öfver det ungdomliga
skägget, som kanske kunnat upptaga någon liten
beståndsdel från de fräsande köttskifvorna.

Han hade nätt upp slutat att omröra glöden i
kakelugnen, då det för tredje gången ringde, och när dörren
öppnades, fick Vincent mottaga en trekantig biljett,
åtföljd af de två orden: »Från baronm».

Det var en anhållan från en af hans vanliga
kunder att »komma på söndagsaftonen, om än så sent,
och med sin dansmusik lifva ungdomen...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free