- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
48

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

parterren, men så mycket mer för den, som ägde rum
i logen, ty der tilldrog sig bestämdt något på en gång
främmande och förtroligt. Och dertill hade säkert aldrig
fröken Emmy haft ett så fullkomligt förbländande
utseende, som denna afton, något, som en del på henne
riktade kikare äfven bekräftade. Vincent kände ett
brinnande behof att, om han det kunnat, dölja hennes
skönhet. Icke blott ansigtets, utan äfven en del af hennes
gestalt, som råkade vara synlig och hvilken vid hvarje
den lättaste rörelse förrådde dessa smidiga och
våg-formiga konturer, hvilka hos den unga flickan utgöra
den idealiska omdaningen från barn till qvinna. Men
hvad kunde han göra? Intet annat än hvad han gjort,
pinas och brinna, tills han spratt häftigt till vid ridåns
fall och kapellets återkomst.

Nu slog orkesteranföraren an sina ackord,
taktpinnen svängdes, och för första gången i sitt lif kände
Vincent en harmsen känsla mot sin förtrogne vän fiolen.
Det var också den första gången han råkade förirra
sina tankar på ett område, det han hittills med afskv
betraktat... Om han nu varit sin rike farbrors
kompanjon, en af cheferna i en aktad firma, med säker
ut-sigt till ett betydande arf! En sådan person hade ägt
fullkomlig rättighet att uppträda som rival till hvem som
helst, som stält sig i hans väg, men den hittills så
fattige musikanten, som natt efter natt nödgats spela
dansmusik... O, det var förfärligt, att hans forna
eländiga högmod skulle ha tvungit honom till icke blott
fattigdom, utan alla slags förödmjukelser!

Men han hade icke ännu tömt sista droppen af
denna aftons bitterhet.

Då han efter spektaklets slut skyndade upp till
generalskans loge, hvad hände då? Jo, att denna dam med
en ytterst förnäm min sade: »Tack, min bäste herr
Rossby, för den vänligheten, att vilja följa oss hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free