- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
53

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landsorten åter flyttat till Stockholm, medfört hit en
högst behaglig dotter, tjugosex år, ingen skönhet, men,
som sagdt, obeskrifligt behaglig.»

»Passar hon att fylla värdinneplatsen vid bordet,
som farbror i middags talade om?»

»Hvem vet, du!... Den der hjertliga minen var
lik dig... Det är till en skål för henne, vi skola dricka
dessertvin. Det borde varit champagne, men det få vi
väl spara till någon ännu bättre skål. Jag har bjudit
dem till middag om söndag — så mycket du vet.»

»Ja, farbror.»

»Men hvad är det åt dig? Kanske grubblar du på,
hvad jag sade dig om utresan. Du vill kanske göra
den med detsamma? Kom ihåg, att du sjelf får
bestämma tiden.»

»Får jag det?» Vincents ögon sköto blixtar, men

— de blixtrade snart ut till ett matt, obestämdt sken,
utan att han sade något vidare.

Efter en timmas sammanvaro åtskildes herrame.

»Hvad tror du, min käre Bernhard, var orsaken
till Vincents bortbytta, förhexade lynne?» frågade
farbrodern.

»Jo, det begriper jag,» svarade gossen småslugt,
sedan han öfvertygat sig om, att brodern icke vändt om
för att följa dem öfver Norrbro, som varit i fråga...
»Vincent är alltid så der konstig, när han håller på att
sätta ihop någon musik. Jag har hört, att det skall
komma upp en ny pjes, som de ska sjunga några visor
i... och då är alltid Vincent i viften. Men, vet farbror,
jag är så rädd för honom då, att jag inte törs språka
hälften så fritt med honom, som med farbror.»

»Det är just icke smickrande för respekten, du,»
svarade herr Rossby skrattande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free