- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
54

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under tiden gick Vincent med hastiga steg hem,
tänkande på helt annat än de nya kupletterna. Den
lille mannen med glasögonen vankade hela vägen före
honom under visionen af en lyktgubbe. Och hvad mötte
honom på hans skrifbord, då han trädt in i sitt rum
och tändt ljuset? Jo, en biljett, och det var denna
sista råge på aftonens föregående feber (den intet slags
ungerskt vin förmått skingra), som helt och hållet bragte
svallsjön i hans blod till full storm.

Biljetten var från generalskan och ämad att lemnas
musikläraren följande morgon ; men då städerskan fann,
att Vincent icke var hemma, lade hon olyckligtvis in
den på aftonen. Biljetten lydde sålunda:

’»Min bäste herr Rossby!

Som jag alltid har för vana att, med det samma jag
åtnjutit en artighet, uttrycka min förbindelse derför, så
skyndar jag att med detsamma vi hemkommit på det
vänligaste försäkra, att herr Rossby beredt oss en
njut-ningsfull afton, hvarför förbindelsen å vår sida är så
mycket större, som det icke fans ringaste anledning till
denna oväntade artighet å vår unge grannes sida.

Jag begagnar tillfallet för att, angående den
tilltänkta söndagslektionen åt min dotter, förklara, att då
jag icke har råd att låta henne få åtnjuta regelbunden
undervisning, jag icke anser den extra tjena till något,
och skulle dén dessutom hos henne, liksom hos mig,
qvarlemna det desagreabla intrycket af att stå i en
grannlagenhetsskuld, som ej kan gäldas.

Högaktningsfullt
Emerentia Maria Livendal.»

Stackars Vincent! Alla förhoppningar, alla
drömmar så fullständigt slagna till jorden — och det just då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free