Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är unga Rossby, brorson till en af mina affärsvänner
— en ogift, gammal ungkarl, egare af minst sina fyra
hundra tusen riksdaler... Akta dig du att få att göra
med honom! Han skulle snart visa dig, att aldrig
någon mera oförtjent blifvit kallad en drummel!»
»Men Evarför spelar han då i orkestern?»
»Derför att han, och det med rätta, funnit platsen
hedrande, som en början till bättre. Han är bröuillerad
med farbrodern, derför att han föredrar musiken fram’
för pennan. Men det blir en ståtlig typ på en ung
svensk man, om han får medel att resa ut i verlden,
som han lärer önska.»
»Kanske jag tog fel då,» menade majoren, mycket
lugnad, »men konstigt var det, att...» Majoren sväljde
det tilltänkta meddelandet om besöket vid logedörren,
och som affärsmannen i detsamma fick ögonen på en
annan affärsman, gaf han hastigt majoren ett finger,
nickade och försvann med de tre orden: »Helsa på
mig!»
»Den der djerfve och skräflande patronen,» mumlade
majoren, »har ändå gagnat mig — jag är nu fullt i
stånd att orientera mig i min affär. Musikanten, sade
generalskan, bor i samma hus, som hon, se der hela
hans affar... Förmodligen öfver öronen förälskad i
fröken! Skadar icke för en sådan junker, att finna
skilnaden på en man, som vågar fria, och en, som likt
en öfverflödig vaktmästare afskedas i korridoren. Men
jag tror, Gud förlåte mig, att jag blir elak... Skall
det vara tecken på kärlek?»
Majoren var nu framme — gick raskt upp för
trapporna och ringde på tamburklockan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
