- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
63

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa båda lifsströmmar sida vid sida kunna flyta fram
tillsammans broderligt utan brödrasamband.

Efter den brusande rörelsen i Vincents alla känslor
som under natten hållit honom sällskap, hade han på
morgonen af ungdomens barmhertige vän, sömnen, blifvit
inkallad i det hemlighetsfulla rike, der vallmoblomman
med sitt doft sprider ett lugn, hvilket vid uppvaknandet
kännes så välgörande. Denna ungdomens glömska i
sömnen är ej den mognade åldern i lika grad beskärd.
Det gifves en sömn, för hvilken en menniska, som lider
af helt annat än ett uppretadt blod, ett såradt högmod,
känner mera fruktan, än för lidandet sjelft. Att gå till
sångs är stundom icke synonymt med att gå till hvila.

Med det återstälda, någorlunda reguliera
blodomloppet började Vincent öfverväga på ett temligen redigt
sätt, om hans aktier verkligen stodo så illa, att de icke
kunde stiga, och om icke han vore en värre fiende till
sig sjelf, än någon annan kunde vara. Hans
ofördragsamhet, hans oresonliga sinnesart och allt för retliga
eftergift för stolthetens maktspråk voro honom ständigt
i vägen. Och med en sorgsenhet, full af blygsel, tänkte
han på att han öfverlemnat sig åt alla dessa rörelser
just samma dag, då han på morgonen haft så vackra
och ädla föresatser, då han för första gången på lång
tid läst i hugsvalelsens bok och känt sig återkommen
på den väg, der bönen icke förekommer tom och
främmande.

»Jag vill utan tvekan utföra det beslut, som redan
föresväfvat mig under denna galna natt (den Gud och.
min frälsare måtte förlåta mig!).» Så sagdt, skyndade
han till skrifbordet och skref utan ringaste besinning
brefvet till generalskan, hvilket han uppsände utan att
våga genomläsa det, ty han ville ej komma i någon
ovisshet eller ny delo med sig sjelf.

Men huru gick det honom nu?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free