- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
64

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då brefvet väl var i trappan, ville han, hemsökt af
allt slags ovisshet, ropa madam tillbaka. För sent I...
Derpå kom ånger och den häftigaste förtviflan ... Tänk,
om svaret nu blefve ett oåterkalleligt afslag, då vore
det slut! Emmy skulle utan tvifvel förakta honom för
detta opassande och våldsamma ingripande i en
kärleksroman, som ju knapt hunnit längre än till första kapitlet
i ingressen. Och hans hederlige farbror sedan, hade
han icke förtjenat att först bli rådfrågad?... Den
olycklige Vincent var på väg att rusa upp och förklara
generalskan, att han varit hemfallen åt... Nej, det
dugde icke!

Och under den nya oro, som nu anfäktade honom,
under det han ömsom sade sig, att han handlat klokt
och manligt, ömsom, att han handlat som ett det
dåraktigaste barn, än värre, som en man utan takt, finhet
och ädelhet — midt under denna uppsjö af förtviflan,
misströstan och ångest, då han ej såg annat, än alla
sina förhoppningar vandrande förbi hans ögon i en
långsam likprocession, flög han tvärt till instrumentet och
fullbordade med största lätthet slutet på den sprittande
musiken till en af de roliga kupletter, som voro inlagda
i det nya lustspel, hvilket förbereddes.

Efter några timmar instack madam Andersson en
biljett — svaret!

Vincent kände då sin ena hand maktlös hvila på
tangenterna, och i stället för att våga bryta det vigtiga
budskapet, som han höll inneslutet i den andra, kunde han
blott allt saktare och saktare upprepa: »O, hvad skall
Emmy säga!» tills det lät alldeles som han hållit på
med en dyster melodram. Midt inne ibland kupletternas
klingande drillar.

Åndtligen bröts biljetten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free