- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
67

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så hade jag haft ett ärende, men jag skulle aldrig våga
att utan ärende...»

»Nej, se, har fröken redan varit ute i kylan?»
utbrast den person, som Emmy just tänkte på och nu
mötte i en annan del af den långa förstugan.

»Skall fru Andersson också ut?»

»Nej, jag är bara på väg in till herr Rossbys rum.
Det skulle minsann icke duga att tala om städning
medan han är hemma.»

Det gick en lätt rörelse af blyg tillbakadragenhet
genom Emmys själ. Hon kunde ej fråga, och likväl...
huru gema ville hon ej veta något!

»Fick herrskapet den minsta ro i natt?» fortfor
den kloka portgångsmadamen. »För min del var jag
då störd af herr Rossbys eviga vandringar. Kanske
generalskans breflapp, som hon skickade Lovisa ned till
mig med, så snart herrskapet kom hon, kunde gjort
honom ledsen?»

»Skref mamma i går afton till... till herr Rossby?»

»Vet fröken inte det? Och i dag morse lemnade
jag Lovisa ett bref från herr Rossby till hennes nåd,
och sedan kom det nu för en stund sedan ett nytt bref
från generalskan.»

»Det var en liflig korrespondens,» sade Emmy med
ett misslyckadt försök att visa sig obesvärad. Derefter
helsade hon vänligt på städerskan och ilade upp till
sin mor.

»Hvad kan detta betyda, och huru skall jag få
mamma att tala?... Mamma har utan fråga på något
ännu värre sätt än i går på teatern skymfat honom —
honom, som är så ömtålig! Kan mamma vara rädd
för något?... Hon observerade måhända, huru ofta
han från sin plats blickade upp till vår loge. Och så
kommer nu den enfaldige, beskedlige och tråkige
majoren ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free