Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blifven ensam, kastade Emmy hastigt af
ytterkläderna, gick till pianot och fattade det musikhäfte, ur
hvilket hon sjungit den härliga söndagen, och i det hon
kysste det med öm andakt, hviskade hon:
»Han älskar mig... och jag... aldrig, aldrig skall
jag bli en svag, stackars Lucie, ty jag eger stark vilja,
godt mod och en innerlig förtröstan på varma böner...
Hvad kunde han hafva svarat mamma? Att bedja henne
tala är fåfängt. Men han talade om åtta dagar —
det betydde dock något, och vore det än fråga om åtta
månader, ja, till och med åtta år — gå vet jag
tillräckligt, för att tåligt vänta!»
13.
Hvad råd generalskan efter de åtta
dagarne funnit.
ången, som står fullkomligt handfallen framför
ett af lifvets problem, hvilket ovilkorligen måste
lösas, finner, liksom träffad af en blixt, midt framför
sig lösningen alldeles färdig och har endast att förundra
sig öfver, huru man kunnat förbise något, som ändå
var så solklart.
Men så förhöll det sig ingalunda med det råd,
generalskan hittade; derom hade hvarken kortleken,
kaffe-sumpen eller hennes egen instinkt gifvit aflägsnaste
hän-tydning, och hon skulle hafva kunnat grubbla åtta dagar
många gånger om utan att hitta på den lösningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
