- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
71

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ga dotter med två friare, som båda två kunna falla
ur händerna: den ene genom dotterns eget förvållande,
den andre genom modems! Ty hvad var att lita på
en tjugotre års pojke, som vurmar för sin konst i den
tokiga grad som denne, hvilken dertill har en djerfhet
i karaktären, en häftighet i lynnet, en våldsamhet i
känslan, som tydligen röjde, att han visst aldrig kunde
vara lämplig för en sådan stiftelse som äktenskapet?
När lågan fladdrat ut, skulle det blifva bara elände,
så framt ej farbrodern gjorde något i stort. Men att
musikanten måste fä tala med Emmy, det var tydligt,
eljest reste han aldrig sin väg. En sådan der karl kunde
dessutom ställa till, Gud vete hvilken skandal... Och
under tiden gick majoren med sin solida, om kanske
än icke så stora egendom — der generalskan kunde
lefva fritt hela sommaren — totalt förlorad.

Det var icke utan, att den i sådant bryderi lefvande
damen tänkte på möjligheten af ett besök af ingen
mindre person än herr Knut Rossby sjelf. Han torde
måhända komma och sätta fulla garantier under brorsonens
barnsliga planer.

Men herr Rossby hördes ej af. Och ingen var
synlig utom majoren, som också gaf anledning till harm
och bekymmer, derigenom att han icke ens försökte
öfvervinna Emmys tydligt visade antipati, men ändå
fortfor att gå dit och sitta der hela timmame. utan att
gifva ringaste skäl att tro, det han påminde sig något
ärende.

Under slika omständigheter hade tiden flyttat sig så
långt, att man kommit till sjunde dagen, söndagen. Det
var på måndagen, Vincent skulle erhålla svar. Emmy,
som ingenting kände, anade dock, att han denna
söndag ej skulle gifva någon lektion en trappa upp. Men
hon kunde icke hindra sig från att hålla ögonen på
dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free