- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
72

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Medan Emmy såg åt sitt håll, voro generalskan?
blickar stadigt fästade vid reflexionsspegeln, och hennes
röst hade ett tydligt uttryck af angenäm belåtenhet, då
hon utbrast: »Nu går herr Rossby ut igen.»

»Ja, mamma väntade honom väl icke hit? Hans
farbror har stor middag i dag... Det hade Lovisa hört
af herr Rossbys lille bror, som besökt honom i går
eftermiddag.» i

»Och här hafva vi majoren,» fortfor hennes nådT
utan att låtsa höra hvad Emmy sade.

.Men Emmy reste sig och gick derefter fram tQI
modem. »Kära mamma, jag har visst icke något att
beklaga mig öfver hos majoren, men vill mamma på
denna tråkiga söndagseftermiddag tillåta mig, att jag
lemnar mamma ensam med sitt främmande, så går
jag-först i aftonsången och tittar sedan upp till min gamla
musiklärarinna.»

»Gör som du behagar. Majorens superba egendom
lärer du ej få se.»

Emmy hade jemt hunnit ut köksvägen, då majoren
inträdde i förmaket, såg sig omkring och visade stor
fattning, då han hörde att fröken var i aftonsången.

»Min nådiga generalska, det är med odeladt nöje
jag motser en stunds samtal med en dam, som jag så
högt vördar, ja, jag kan ju få vara nog uppriktig att
säga, det den vänskap, jag fått röna, rört mig och
kommit mig att tänka på... på... på... Jag vågar
ej tala ut!...»

»Det behöfs icke heller, min bäste vän, och Gud
är mitt vittne, att jag icke förstår Emmy!»

»Emmy? Fröken Emmy, min nådigaste! Hvad
för sammanhang finnes mellan denna adertonåriga,
ganska förtjusande unga flicka och mig, en fyrtiosju års
man ?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free