- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
81

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att du blott gillar det bekanta låt-gå-systemet. Om du
begrundar generalskans planer, ser jag ej huru du får
sakerna att gå ihop.»

»Tala då icke med denna förtviflade kallblodighet,
som bringar mig både eld och kyla. Ingenting är mera
bidragande att skapa en mans ställning i lifvet, än ett
tidigt äktenskap. Det bevarar honom från alla
förvillelser, all uselhet, allt sjelf bedrägeri.»

»På sätt och vis; men under vissa vilkor verkar
det fullkomligt motsatsen. Giftermål och fattigdom
hämmar mannen, om han ej har en rakt praktisk, gifven
bana framför sig. Tänk dig en stackars musikus, som
musema öfvergifvit, flyktande för barnskrik, sjukdom,
bodräkningar och allt annat smått och stort
sällhets-elände. Jag vill ej neka att det kan finnas män, hvilka
midt under husliga bekymmer kunna hållas uppe genom
kärleken till sin hustru, men skall detta alltid lyckas?»

Vincent tänkte på den lärdom han vunnit genom
lilla Julias dockfilosofi: »Köp en stor vagga, för jag
har tre dockor som ligga i syskonsäng, med en liten
dibarnsgosse vid fotterna.» Han suckade.

Farbrodern drömde ej om hvilken hjelptrupp han
hade i Julias dockhushåll; men seende, att hans tal
verkat något, tilläde han: »Dessutom, min gosse, har
du ett allt för hett blod att tåligt se dig så der hämmad.
Du kunde förgå dig mot din hustru, och det skulle du
ej förlåta dig, om än hon gjorde det.»

»Men hvarför talar farbror ständigt om fattigdom?
Vill då den vän, den fader, jag litar på, göra alls intet?»

»Jag vill tvärtom göra mycket, för att hjelpa dig.
Men jag tror icke, att din kärlek är af den högre sorten,
som uppoffrar sig sjelf för den man älskar.»

»Sätt mig på prof.»

»Det skall jag, och håller du det profvet, så vill
jag i morgon eftermiddag sjelf gå till generalskan och

Carlén. II. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free