- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
93

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adjutantskap, »blir mycket vänlig. Giftermålet sker ju
ej emot herr grosshandlarens uttalade vilja?»

»Min arme farbror är nu föga känslig för annat än
den djupa sorgen. Men han har af bästa hjerta erbjudit
sin egen väl inredda och möblerade vackra
sommarboning, som han aldrig mera sjelf tänker bebo, till vårt
första hem, medan vi rangera oss till hösten.»

»Aha, förträffligt!... Den här soffan ligger man ju
rätt bra på?... Det är således fråga om ett bröllop i
sommar! Blif då bara frisk. Nu skyndar jag att ställa
om bättre trefnad.»

Majoren ordentligt sprang ned, för att inför sin fru
göra allt hvad göras kunde af dessa nyheter.

På soffan låg Vincent med alla sinnen lyssnande
utåt. Han kände sig behagligt uppvärmd af den
sprakande brasan och den heta buljongen, hvaraf majoren
trugat i honom en hel mandarinkopp. Nu var den
beskedlige mannen åter nedgången, för att utbedja sig
ännu ett löfte af sin hustru, att hon skulle taga väl
emot deras gäst, och för att spana efter Emmy. Ingen
annan finge meddela det vigtiga budskapet.

Och nu får han ändtligen se Emmy, tankfull och
tankspridd, långsamt komma uppåt allén.

Den unga flickan var nyss fylda sina tjugo år.
Hennes ljufva utseende hade blifvit intelligentare, hennes
sköna drag hade fått en allvarligare och bestämdare
prägel och hon hade växt ut till en qvinna, som tycktes
vara förtrogen med allt, hvad af en sann qvinna kunde
väntas i lifvets skiften.

»Så länge du varit ute, mitt barn... Jag såg nog,
huru ledsen du blef, då icke heller i dag något bref
kom...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free