- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
95

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nyck och tjusning, utan mannens mognade djupa kärlek,
satt sörjande vid hufvudgärden, derför att jag hörde på
förvirrande harmonier, då den ville påminna mig om
en annan harmonilära. Så låg jag bunden i veckor,
ville både dö och lefva, och kom slutligen upp, samme
syndare som förut, som ej ville tro att den mäktiga
hand, som förde mig tillbaka i Hfvet, visat mig
barm-hertighet, fastän du fans der. O, förlåt mig detta, min
Emmy, och tro ej att jag älskar dig ett enda grand
mindre för det att jag stundom tröttnat på en tillvaro,
som oupphörligt gifver mig farhågor för att jag aldrig
skall finna... Men hvad är det jag säger?... Emmy,
Emmy!... Jag är ännu icke frisk. Men då mitt hufvud
får hvila mot ditt hjerta, så blifver det lugnt... Och
då blir det nog äfven lagom svalt i mitt blod... Din
blick, Gud vare lof, visar icke att mitt förtroende
skrämmer dig.»

»Det gör det ej heller, min Vincent,» svarade hon
med den beherskning, hvaraf hon var mäktig. »Jag är
blott djupt smärtad af att veta det du varit så sjuk, nära
döden och... Men bör jag väl nu hafva en half klagan,
bör icke min hela själ lofva Gud derför, att du kom
hem, kom till mig!»

»Ja, men icke ens detta var jag klart medveten om.
Man hade bestulit mig på alla mina penningar... en
betydande summa, som jag med verkliga försakelser
sammansparat af det rika underhåll, farbror tillsände
mig, för att hafva till vår bosättning. Då fattades jag
af ett slags öfvergifvenhet, men på samma gång af den
öfvertygelsen, att det vore mer än dårskap att ligga qvar
ute, tills mitt arbete hunnit längre — kanske skulle det
aldrig se sin fullbordan ... och så for jag tvärt hem,
för att anropa dig om att under denna sommar blifva
min hustru, ty hela denna sommar ämar jag hvila. Du
skall hjelpa mig att förjaga alla dessa tonröster, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free