- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
101

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

farbror skickade sin yngre brorson att genomgå sin
upp-fostringskurs i Göteborg, farbror blott har oss.

Huru lycklig är jag ej att finna, det Vincent står
högt i både mammas och min gode styffars ynnest!
Också är Vincent nu så frisk och glad och belåten med
sin lott, att han är mycket olika den trötte sjukling,
som så lefnadstrött hemkom från pilgrimsfärden i
musikens och sångens båda hemland.

Men nu är tid att sluta.

Det är redan en stund sedan min man öfvergaf de
qvarvarande gästerna på gräsplanen, för att sätta sig
på andra sidan om bordet och äfven skrifva. Jag
smyger mig undan ...

Ack, upptag med godhet detta första bref från
farbrors

vördnadsfulla brorsdotter
Emmy Rossby.»

Vincent Rossby till sin farbror:

»Jo, min högt älskade och värderade gamle
farbror, så står det verkligen till, att jag sedan klockan
två i går middag, det vill säga sedan tjugotvå och en
qvarts timma, är intagen i den mystiska orden som
benämnes äktenskapet. Förlofhingstiden är endast att
betrakta som första graden — tiden mellan lysningen och
den stora ceremonien utgör den andra — men huru
man än bereder sig att inträda i den tredje, så har
man likväl icke hunnit att bereda sig på den
fullständiga förvandling, som vi derigenom undergå. Icke kan
jag gerna föreställa mig, att jag är samme ständigt
grubblande och ofömöjde, misstrogne och drömmande
Vincent, som gick här på jorden och tyngde den, liksom
den tyngde mig. Jag är nu icke alls besvärad af något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free