- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
106

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min bäste farbror, detta låter som den klokaste
sanning. Men jag vill ej obetingadt gifva med mig.
Låt oss ett ögonblick tänka på huru afskild min älskade
Vincent här lefvat ifrån alla slags retande ämnen! Så
snart han kommer under inflytandet af vinterlifvet i
staden, der hans musik i det nya lustspelet och
dessutom de andra styckena skola lemnas åt det allmännas
granskning och sympati, blir det ingen brist på
irriterande rörelser. Se, huru tankfull han nu sitter der nere
på soffan vid bron ... Jag är förvissad, att han icke
i detta ögonblick tänker på andra toner, än hemtonerna.
Vi ha båda dyrkat dem som de ljufvaste... Emellertid
får farbror ej tro annat, än att jag inreder vår
vinterbostad under den varmaste och gladaste förhoppning,
att Gud skall i sin nåd gifva mig de rätta gåfvor, som
blifva erforderliga, då vi komma i en så olika ställning.
Vincent har redan en mängd timmar påtingade af stora
elever, damer och herrar. Titeln af ’musikdirektör’ och
kännedomen om hans tvååriga vistande för musikstudier
utomlands ha verkat väl, och jag fruktar endast att
hans tid blir för strängt anlitad.»

»Möjligtvis, men då skall han åter hemta krafter
här ute nästa sommar, ty du vet, mitt barn, att jag
afträdt rättigheten till det här lilla paradiset åt dig.
Jag har hvarenda söndag, jag kommit hit, fruktat att
jag ej skulle hafva mod att förnya besöket nästa gång,
och likväl har ni ingen söndagsmiddag fått äta er stek
i fred... Men hösten och vintern blir det min tur.
Du vet att vi hafva det der skriftligt oss emellan.»

»Hvad jag vet är, att farbror fullkomligt skulle
skämma bort mig, om jag ej ständigt sade mig sjelf,
att det icke sker af svaghet å farbrors sida, utan derför,
att en så djup menniskokännare genomskådar det sanna
förhållandet, som är det, att aldrig en dotter med
innerligare kärlek och grundfastare sympati mött en faders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free