- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
117

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han, som går i salsdörren?... Jo, min själ; nå, det
var bra, att jag slapp att väcka honom ur sina vakna
drömmar... Stanna qvar, mitt barn, så att du kan
understödja mig.*

I samma stund inträdde Vincent. Hans gestalt
upprättade sig hastigt, då han fick syn på farbrodern; men
han syntes mycket blossande i ansigtet, med osäker,
sväfvande blick och rynkad panna.

»Så bekymrad min gode farbror ser ut,» sade han
med ett deltagande, som hastigt förjagade det trötta
uttrycket från hans hela varelse.

»Gud må veta, käre brorson, att jag är det också.
Ja, till den grad, att jag kommit hit att söka hjelp
hos dig.»

»Hos mig

> Ja. ser du, jag är icke blott bekymrad, utan
der-till kroppsligt sjuk, och likväl vore en resa till Liibeck
och Hamburg för mig af allra största nöden... En
resa i morgon dag. Ångbåten går klockan elfva.»

»Min bäste farbror, om meningen är den, att jag
skall resa, så f gör jag det utan invändning. Men
besinna väl först, om det är troligt, att jag duger till
?commis voyageur. Jag vill minnas, att jag förut af
farbror blifvit ansedd fullkomligt otjenlig för en vida
mindre ansvarsfull del af expedit-yrket.»

»Det är icke fråga nu om sådana slags affärer som
de, du under dina pojkår anförtroddes. Här är något
allvarsamt å bane, något, som jag icke ens vill förtro
förste mannen på mitt kontor, äfven om han ledigare
talade tyska språket än han gör.»

»Kommer det blott an på att tala ledigt och
missionen icke går öfver mitt förstånd, så kan farbror räkna
på mig. Jag ser på min hustru, att hon anser resan
nyttig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free