- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
119

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, några gånger; men han ville dröja tills det
blef oundgängligt nödvändigt. Han fruktade att du skulle
göra invändningar och ansåg bäst, att du ej hade lång
besinningstid... Jag tröstade honom dock med den
förklaringen, att du aldrig skulle neka att göra honom
en tjenst, då den var så af nöden.»

»Du hade rätt; men är du säker på, att icke
förnämsta anledningen till förslaget kommer från hans
öfver-tygelse, att jag behöfver skilja mig en liten tid från min
oregerliga tankegång.»

»Nej, det bedyrar jag.»

»Lika mycket. Ni hafva dock er emellan
öfverens-kommit, att denna resa skulle verka fördelaktigt på mig

— att jag behöfde dragas ifrån mig sjelf.»

»Nå väl, om så vore?»

»Så hade ni rätt, ty, vid Gud, det är en sanning,
att mitt hufvud stundom brinner för starkt och att jag
emellanåt är nog konfys att glömma hvad jag tänker
tala med dig om.»

»Var det nu något enskiidt?»

»Ja, min älskling, jag ämade säga dig, att hur väl
du lyckas att — äfven om jag kommer hem aldrig så
sent — för mig visa dig med den ljufvaste och
behagligaste min och med ögon, som skimra af ömhet och
glädtighet, du dock icke alltid lyckas bedraga mig; du
har säkert nu under flera dagar haft några mig
obekanta bekymmer. Men, må Gud förlåta mig, jag tror
att du aldrig under de tre år och tre månader, vi varit
gifta, förtrott mig ett enda bekymmer. Min dyra hustru,
har jag verkligen varit en sådan tyrann, att jag ej gifvit
dig tillfälle att tala om sådant, eller har du ansett mig,
oph det kanske med rätta, för en sådan fantast, att det
ej lönade mödan?»

»Kan du ej, min Vincent, finna en annan orsak?
Jag, som är af naturen praktisk och som du från bör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free