Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad bryr jag mig om det... hvarför lägger du
dig icke? Gå för all dél och lägg dig — och låt mig
nu vara. Spara din oro till den stora dagen, då jag
kommer hem, ifall jag kommer hem, med söndertrasadt
rykte... hånad, uthvisslad, begabbad och sedan bit för
bit söndersliten i tidningarna. Jag vet huru det skall
gå... Jag har ännu icke sagt dig, att jag, under den
sista veckan, hvarenda natt tyckt mig vandra i
operaförstugan och halfvägs i trapporna, förgäfves väntande
på applåderna... Tystnad ... grafvens tystnad!
Ingenting efter ouverturen... Jo, en gång, en gång hördes
• några svaga försök, men hvad hörde jag då, två eller
tre hvisslingar och derefter kommo personer ned, som
ej sågo mannen i kappan, som tryckte sig intill väggen,
medan de fritt gjorde sina meddelanden om, att den
nya operan skulle sotdö, innan den blifvit fullfödd...
Är det inte präktigt, och du talar om sömn, du! Jag
just är rädd för sömnen!»
»Min innerligt älskade make, jag fattar fullkomligt
alla dina oroliga intryck, fast jag ej tror på dem. Men
hurudan nu än sömnen blir, stärker den dock dina
uppskakade nerver, hvaremot, om du icke vill höra mig,
du när morgonen inträdt råkat i ett så öfverretadt
tillstånd, att det kan blifva af stor fara.»
»Du förstår mig ej, Emmy... Jag ber dig gå. Nu
är det bäst att jag får råda mig sjelf... du kan tro
det...»
»Ett enda ord blott, och jag försvinner. Detta ord
är en bön för den oföddes skull... Jag lefver i en så
oerhörd spänning, att jag ej vet huru allt kan sluta.
Det är både första och sista gången, älskade vän, jag
gör denna häntydning, blir du orörd för den? Sätter
du ditt musikaliska rykte framför makens och faderns
pligter, har jag ej ett enda ord vidare att tillägga!»
Carlén. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
