- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
133

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från kapellmästaren vid kungliga teatern. Men då det
var så sent på dagen och det för hennes make var af
vigt, att han ej stördes i det lugn, som kanske ändå
endast låg som ett lätt lager utanpå, så måste hon
handla efter eget bästa råd.

Natten blef långt ifrån så god, som den efter en så
tröttsam promenad kunde väntas... Sömnen stördes
hvarje ögonblick af ryckningar och oroliga drömmar...
Och alla de ord, han utstötte, tydde på uppror i blodet.
Han tycktes vara ond... Och då morgonen kom såg
han mycket medtagen och nedstämd ut.

Konversationen vid kaffebordet hade i dag
ingenting lugnande för hustrun! Mannen svarade knapt på
hennes vänligaste ord, och det fans nu dertill intet annat
råd än att taga fram biljetten.

»Hvad är det här?» Vincent rodnade starkt. »När
kom den?»

»I går, strax efter sedan du gått. Jag sade att du
gått ut på en längre promenad.»

»Men du lemnade mig den icke när jag kom hem...
Hvarför icke?»

»Älskade vän, du såg så trött ut, och när det då
i alla fall var för sent... trodde jag klokast att dröja.»

Han gaf ej akt på hennes svar... Han hade brutit
biljetten... Emmy vågade knapt andas.

»Det var alls ingenting,» sade han, kastande
biljetten på bordet... »Kapellmästaren önskar tala några
ord med mig... Jag skall gå upp på teatern nu på
förmiddagen. Han träffas då. Men det här, förstår du,
är blott något enskildt! Alls ingenting att blekna för,
kära Emmy... Det blir lång tid, kan du tro, tills saken
kommer att afgöras. Du måste spara på dina krafter.»

Allt det der lät ju mycket bra, och hon såg sjelf
att biljetten ej innehöll annat än anhållan om ett besök,
men derjemte såg hon af sin mans täta färgskiftningar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free