- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
141

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han mumlade: »Min käre svåger ... kan det vara du?...
hvad gör du här?»

Du svarade bra: »Jag håller på att blåsa lif i dig,
det är min mission, och understå dig icke att åter blifva
lika klen, då jag är rest.» Han skrattade... Och ni
sågo båda lyckliga ut... Och härmed vill jag försäkra
dig, att vi — gamle Rossby och jag — icke låtit ditt
verk dö ut. Allt har blifvit friskare. Och nu, sedan
doktorn gifvit säkert hopp (ehuru det ännu kommer att
gå långsamt) för både hustrun och mannen, så kännes
det precis som om man sjelf fått ny lifskraft i kroppen.
Det samma säger farbrodern.

På förmiddagen i dag tilldrog sig ett temligen
sorglustigt uppträde. Som du vet, har det af läkaren
förbjudits att motsäga vår sjukling i hans ännu bestämda
åsigt, att musikpjesen blifvit uppförd. Nå, bland alla
de dussintals vänner, som komma för att efterhöra huru
det är med honom, kände han i dag igen rösten på en
person och begärde att denne genast skulle insläppas.
Jag mins min själ icke, hvad den unge mannen hette
eller hvad han var för slag, men med särdeles ifver
och deltagande gjorde han sig underrättad om tillståndet
och visade stor tacksamhet för att han fick slippa in.
Han smög sakta fram, och som man icke kunnat tänka
på att varna honom för något annat, än att icke nämna
hustruns sjukdom, så skulle naturligtvis någonting
opå-räknadt uppstå.

»Huru låter det i staden?» frågade genast Vincent.

»Ingenting nytt, utom att man väntar på att få
höra talas om din opera, och det får man nog, när du
lemnat den tillbaka; sådant spörjes alltid ... och ingen
intrig...»

»Hvad menar du med det?» återtog Vincent, redan
i feber.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free