- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
144

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men,» sade han, »då är det ju ingenting som
hindrar min hustru att komma till mig... ni äro alla
mycket bra... Men ingen förstår mig så som hon ...
Jag har också ständigt varit henne trogen, i trots af
alla frestelser ... Hon har aldrig haft mera än en rival,
och då hon nu vet, att publiken åtagit sig att döda
denna, så borde hon väl förlåta mig och återvända...
Bed henne för vår kärleks skull, att hon kommer och
blåser på min panna, om blott för en enda minut. Gå
till henne!... Vill hon ändå icke förlåta mig, att den
der rivalen stundom förhärdat mig äfven mot hennes
uppoffrande ömhet, så säg henne, att det finnes ett slags
uppoffringar, som endast kan lönas med otacksamhet.»

Hans ångest var så rörande, att den ej skulle gjort
mig, som mor, mera både ondt och godt, om han haft
sitt klaraste medvetande. Jag tror, att jag fick en god
ingifvelse. Jag bad doktorn meddela honom, att Emmy
var sjuk och att det borde vara så tyst, så tyst.

Doktorn gillade min tanke och sade honom på hvad
sätt Emmy var förhindrad att infinna sig och att han
skulle kunna åstadkomma någon stor olycka, i fall han
ropade henne. Under för handen varande
omständigheter ginge det ej an att väcka henne för snart. Hon
måste vara försigtig, huru outsägligt hon sjelf än längtade.

Medlet visade sig förträffligt.

»Ja, för himlens skull,» hviskade han, »här får icke
ett ljud höras... Säg till att barnen få skickas hem
till farbror ... Och i fall hon, stackars tåliga engel, vill
veta hvarför jag icke kommer till henne, så underrätta
henne med all tänkbar försigtighet, att jag i följd af en
snart öfvergående förkylning är hindrad att uppstiga,
och nu få vi icke vidare hålla prat. När allt är öfver,
doktor, så låt mig se gossen... Men jag besvär eder
att vara lika tysta och försigtiga sedan, ty det är
farligast efteråt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free