- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
145

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är fullkomligt väl resonneradt,» förklarade
doktorn. »Och som man ej så noga vet, hvilka
sinnesrörelser som kunna väntas, råder jag herr Rossby att
taga några timmars sömn.»

»Det vill jag verkligen göra,» svarade han, »så vida
doktorn högtidligt försäkrar mig, att ingen fara är för
hand.»

»Faran är blott den vanliga.»

»I så fall måste jag väl vara klok och underkasta
mig Guds vilja... Bed emellertid majoren vara snäll
och genast komma in till mig och sofva i länstolen —
ingen sofver mig så fullkomligt till pass, som han. Han
sofver mera tyst än farbror och när han ser upp, tyckes
han alltid hafva den rätta blicken, den, som icke oroar
den sjuke, emedan den just icke säger något mer än:
nu är jag vaken igen.»

På det sättet stå nu sakerna, min käre måg, och
derför kom jag hit upp och skickade ned min major,
som verkligen aldrig har något irriterande med sig, utan
ser lugn och hygglig ut för alla.

Din tillgifnaste svärmor och vän

Emerentia Maria **krona.

P. S. följande morgon.

Vi hade hoppats att Vincent, då han fallit i en
sömn, som varade hela natten, på morgonen skulle hafva
glömt alla de underrättelser han förut fått, men långt
derifrån var hans första fråga, om allt var lyckligt
öfver... Ja, han tycktes nu på morgonen vara så
redig, att doktorn vågade säga honom, att det verkligen
var öfver, men att barnet var dödfödt. Han grät då
sakta och ville blifva buren in till sin arma hustru, för
att trösta henne. Men när doktorn försäkrade, att detta
skulle vara högst farligt för henne, som borde hållas

Carlén. II. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free