- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
150

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi äro Honom skyldiga, och låt oss sedan, med nya,
snart stärkta, krafter återvända till lifvet och dess pligter,
gömmande i våra hjertan vissheten huru djupt vi skulle
hafva sörjt hvarandra... Men det är så mycket jag
skulle önska fråga dig, om jag endast vågade.»

»Fråga du, älskade!»

»Blott det icke är farligt...»

»Var ej orolig; jag kan till och med svara dig,
utan att du behöfver fråga. Du vill veta, om mitt minne
rätt klarnat i afseende på den olyckliga operans öde...
Nå väl, jag minnes numera alltsammans, fullkomligt
tydligt. Lita derpå!» *

»Ja, men det kommer an på hvad du menar med
alltsammans?»

»Att den der konfusionen, som uppstod i min hjerna,
i följd af sjukdomen, efter hand klarnat för mig. Jag
erinrar mig nu mycket väl, att redan innan jag gick
upp till kungliga teatern, på kallelse genom den der
biljetten, jag hade alldeles afgjort med mig sjelf, att jag
skulle återtaga mitt verk. Jag förstod, till min egen
djupa förödmjukelse (fast jag ej egde mod att tillstå det
för dig), att jag icke hade det slags moraliska kraft, som
erfordrades för att utstå först en kanske årslång
spänning i fråga om antagandet, sjelfva uppsättningen,
rollfördelningen etc., sedan en annan dito i afseende på den
tid och den dag, då mitt öde skulle afgöras... Det är
icke genom någon synnerlig ansträngning jag nu talar
lugnt — ty jag var på visst sätt lugn då jag tillstälde
den der auto-dafén, som skulle frigöra min själ. Men
jag fruktar, att jag alltid kommer att känna en okuflig
blygsel öfver medvetandet, att om Gud än någon gång
förlänat mig snillets blixt, den dock aldrig skall belysa
ett af mig skapadt helgjutet verk; ty jag saknar det
öfvervägande snille, som ej fruktar att gå igenom
luttrin-gens skärseld. Din man, min Emmy, sjunker ned till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free