- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
152

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne och din förträfflige styffar, som jag mins att jag
helst alltid tyckte om att finna sofvande... Men se
här kommer barnflickan med lille Vinny, fäktande att
vilja ned, och tant Julia bredvid ynglingen Knut, sorti
kör ett spann af två hvita kattor. Hvilken lifvande
målning! Så illa, att jag ej har mitt ritstift och min
skissbok till hands!»

Ett par timmar senare äro alla familjens
medlemmar församlade kring det festligt ordnade middagsbordet,
der hvarje servet af miss Julia blifvit prydd med
blommor Emmy och Vincent, som blifvit helsade likt
långväga kära gäster, der de för första gången i ordentlig
toalett infunnit sig, sitta i högsätet, och farbrodern och
svärmodem betrakta dem med så glada blickar, att de
säga långt mer än farbrors lilla vackra
lyckönsknings-oration, i hvilken generalskan instämmer.

»Nu,» inföll Vincent höjande glaset, »är det väl
också billigt att jag, om än aldrig så kort, får uttrycka
mina känslor. Och som jag vet att farbror, alltid
ridderlig mot damema, icke skulle tillåta att jag först
adresserade mig till honom, vänder jag mig med hjertat
på läppame till min vördade svärmor, öfvertygad att
hennes outtröttliga vård bidragit till, att jag för andra
gången af hennes hand erhållit den ljufvaste och bästa
hustru, hvarmed en man blifvit välsignad, och i det
glas jag nu får tömma, innesluter jag min redlige och
faderlige vän, majoren. Säg honom, att jag älskar
honom, vare det nog... Och under en annan tidpunkt
få ni nog se, om jag förtjenade att från den
återvändsgränd, vid hvilken jag stod, då ni besökte oss, komma
tillbaka in på den station, der jag förut varit anstäld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free