- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
154

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När dagens hjelte visade sig i ny paraddrägt, både
kroppslig och andlig, den senare till följd af glädjen att
ändtUgen hafva sett uppfyld sin högsta önskan, så
emot-togs han af all slags hyllning, från sång, skålar och tal,
intill hurrarop och kringbärning till bordsplatsen... Allt
detta berörde emellertid den gamle hedersmannen så
pass starkt, att han, för att kunna vara en artig värd
på eftermiddagen för då ankommande långväga gäster
och desslikes vid festen å Fenix på aftonen, fann sig
föranlåten att i tid afskeda sin stora uppvaktning, och
insvept i sin gamle trotjenare till nattrock samt af lilla
miss Julia försedd med tofflor, pipa och sodavatten, gå
till ankars på sin breda, gamla skinnklädda soffa, der
han snart, släppande pipan, seglade in i drömmames
land. Här uppläts för honom ett perspektiv af
aftonfesten, der han såg sig sjelf högtidligt förande vid armen
i stora promenaden fru generalskan i egen person. #

Medan Rossby senior så klokt använde sin tid,
skyndade husets yngre chef upp till eget bo, ledsagande
sin hustru, som varit värdinna vid morgonfesten, der
hon blifvit så varmt beundrad och hyllad, att Vincent
påstod, att det var hennes pligt som äkta maka, att
icke alls göra sig vacker på aftonen, då han eljest torde
bli så svartsjuk, att han störde hela hennes nöje. Han
hade redan haft känningar.

»Ack, prata inga dårskaper, älskade,» sade Emmy,
»jag är så orolig innan jag kommer in och får se huru
vår lille hjelte befinner sig. Hafva icke vi hos oss också
en Knutsdag att fira, då jag icke ville tillåta att han
fick komma ned i allt bullret?»

»Nå, tror du, min Emmy, att jag glömt bort pilten.
Var så god och titta hit!» Vincent stack handen ned i
fickan och drog den upp fullastad med drufvor och
fikon. Då de unga föräldrame inträdde till den yngste
Knut Rossby, funno de Julia före sig och det födelse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free