- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
157

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinet, den brusande sången och de blixtrande talen.
Öfver och under detta ligger en djup mening... Dagens
allvarliga betydelse för dig bådar ju en ny framtid.»

»Du menar inträdet i firman och huru mitt lif
der-ifrån skall gestalta sig... Men har du ej en ledning
af de tre månader, som förflutit sedan vi flyttade hit?
Har jag icke alla förmiddagar egnat flera timmar åt
kontoret, och det har ej skett af tvång och för det att
mitt ord var förpantadt, utan jag bedyrar dig, att det
skett utan ånger! Farbror påstår att jag öfverträffar,
hvad han under detta prof-qvartal hoppades. Bör då
ej du, min älskling, lita på mig?»

»Jag gör det, men jag har ju hört huru dina ifriga
vänner och många beundrare fresta dig. Huru väl lägga
de ej sina ord om lättheten att förena köpmannen och
kompositören och huru glänsande äro ej de bilder, som
de framkalla, i fall din opera ännu en gång komme att
inlemnas... Men hvad tänker du sjelf om detta?»

»Det skall jag på samvete säga dig! Jag tänker,
att jag nu lyckligt och väl sluppit ur skärselden och
fått mig en angenäm vrå för min verksamhet i det, af
aposteln bebådade, tusenåriga riket, under hvars tillvaro
draken, det vill säga mörkrets furste, ligger bunden i
kedjor. Nå väl, i hvarje menniskosjäl finnes till det
minsta en mörksens frestelseande, och om min får ligga
bunden under endast tusen dagar (det vill ju säga
omkring nära tre år), så är det säkert, att jag icke har
det ringaste att frukta.»

Emmy såg med en blick af djupaste ömhet in i
den älskade mannens icke mer drömmande, utan klara,
trofasta ögon. »Jag skulle kunna säga dig,» sade
hon med ett leende, mildt och vackert som en solstråle,
»ett säkrare sätt att binda den der frestelseanden, som
efter min tanke icke bör få hafva det hoppet, att efter
ens tre år vända på sig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free