- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
160

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vincent, hvilken hade lyckan att föra sin svägerska,
Klas Arvids gemål. Och alldenstund det under
eftermiddagen mycket pratats om den der vigtiga
presentationen, förstod äfven han, hvad dessa ögontelegrafer
hade att förtälja. Och då han ej egde tillfälle, attlåta
den elektriska kedjan gå längre, vände han sig artigt
till sin granne med den för henne angenäma försäkran,
att hans bästa lycka härledde sig från den dag, då han
första gången såg Klas Arvid.

>Och det,» svarade hon, med ett skratt, rullande
fram på samma kraftiga tonart, som hennes herr mans
brukade gå, »det var just samma dag (jag känner det
nog), då, han vågade sig fram till generalskan med den
ovälkomna nyheten, att hans första fina och förnäma
hustru skulle få en helt hvardaglig efterträderska. Det
var just den sorgliga öfverraskning, hvilken stackars
generalskan då erfor, som gaf herr musikläraren
tillfälle att sjunga sin första duett med fröken Emmy.»

»Nå, på min heder,» svarade Vincent med sitt
musikaliska skratt, »tror jag icke då, att den
tacksamhet, jag egnat min herr svåger, öfverflyttas på hans
glada och älskvärda fru, ty just den duetten... se så...
här slutas promenaden, min nådiga svägerska!»

Och här slutas äfven den flygtiga blick, vi kastat
åt herr Rossbys lysande fest. Men hemma i det unga
parets våning uppsöka vi våra vänner för sista gången.
De hafva redan tillhviskat ett sakta god natt åt sina
små söner, hvilka sofvo i nästa rum, och stå nu i den
af endast en lampa upplysta sängkammaren.

»Jo, nu har min lilla hustru åter varit något firad,»
sade mannen leende och behändigt hjelpande hustrun
att befria hennes hår från den lätta blomsterkransen.
»Men du är till och med vackrare utan blommor.»

»Det är ej fråga om det nu,» svarade Emmy,
upp-skrufvande lampan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free