- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
166

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eget jag, som jag skulle blygas för att hafva sålt för
kanske mindre än — en ’grynvälling’.

Mamma fruktar, att något slags romantisk
ömtålighet skall hindra mig att se klart i fråga om konsten
att ympa in rosor på ifrågavarande törnen, men detta
är ej händelsen.

I fall jag öppnat mitt hjerta för en ädel,
jungfrulig varelse, skulle jag, utan att en sekund tro, att
jag nedsatte mig, med öppna armar mottaga så väl
henne, som den hemgift, hon kunde medföra. En fader
kan sämre placera sitt kapital än i dotterns lycka, och
på den har han en någorlunda säker förhoppning, då
han lemnar den i händerna på en ung, hederlig, driftig
och moraliskt ren man, fri från all smuts, såväl på sin
inre karaktär, som på sitt yttre lif, och som förstår att
vara tacksam för den kärlek, hvarmed hon återgäldar
hans.

Således försäkrar jag, att huru fattig jag än är,
skulle jag skynda att mottaga den lycka, som mamma,
att döma af den nobla lagmanskans häntydningar, tror
sig vara säker på, ifall jag älskade den unga damen i
fråga, men det gör jag ej och skall ej någonsin kunna
det, ty hennes väsende väcker ej hos mig hvarken
sympati eller antipati.

Svara mig nu icke att allt blir förträffligt, så snart
jag ej har någon antipati för den föreslagna personen.
Häri skulle mamma ha orätt, ty visserligen säger
ordspråket, att ytterligheterna kunna mötas, men hvad som
aldrig mötes, det är en ljum likgiltighet, stäld gent emot
en omotiverad och oombedd böjelse. Och denna böjelse,
om den funnes (hvad jag af heder och granlagenhet
betviflar), hade ej något det allra ringaste skäl från min
sida att stödja sig vid.

öfver hufvud, min dyra mor, anser jag som en
förolämpning mot den unga fröken, att jag blifvit tvingad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free