- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
167

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att så här fritt yttra mig, och derför bönfaller jag, att
mamma afstyr såväl alla samtal med hennes moder,
som också med mig. Det är hårdt mot dottern, att
modern kan, om än i beslöjade ord, förråda, hvad den
förra med rodnad och blygsel skulle vända sig ifrån.

Och nu nog om detta.

Det är en annan sak, som jag, med all skyldig
vördnad för mamma, vill påpeka, nämligen mammas
ständigt återkommande klagan öfver min ungdoms
bedragna förhoppningar. Men finnes ej det, som är vida
tyngre? Jag skall till exempel alltid anse som en stor
fördel att den fulla omstörtningen i vår affärsställning
inträffade medan jag ännu var pojke och således icke
hann vänja mig vid en lättjefull och kanske, hvem vet,
lättsinnig ungdom.

Min stackars faders dagar voro ej rika på
tillfredsställelse och frid, sedan han, såsom han sjelf sade.
på ungdomsdårskaper förslösat sin egen förmögenhet,
och på sin mannaålders missriktade spekulationer den
förmögenhet, hans hustru tillfört honom, och derefter
långsamt tärdes bort af sin enda behållning: ånger,
sjukdom och trötthet.

Huru högt älskade jag honom ej, och huru väl
förstod jag ej honom, då han, tillbakalutad mot
gung-stolen, såg på mig med ögon fylda af tårar och ofta,
ofta halfhviskade mellan de ihåliga hostningarna: ’Min
son, min käre, käre gosse, jag har handlat illa mot dig,
men du har ej hjerta att döma mig hårdt’.

Döma honom! Store Gud, hvad jag var lycklig

— mins mamma det — då en gång, när vinet var slut
och mamma ej hade några penningar, jag helt hastigt
(det var under höslåttern) anstälde mig som biträde hos
inspektören, vår granne, på Runstaholm och tjenade
mig så mycket, att det räckte till två buteljer vin, som
jag sjelf köpte hos en annan granne, landthandlaren!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free